Statistiken över personer lagförda för brott belyser strukturen, omfattningen och utvecklingen av den brottslighet som kan konstateras genom lagföringsbeslut. Statistiken används främst till att följa förändringar i påföljdsutvecklingen. Men statistiken kan även användas för att studera hur lagföringsbesluten fördelas efter ålder, kön och tidigare brottsbelastning.
I statistiken över personer lagförda för brott redovisas de lagföringsbeslut mot personer som under ett kalenderår funnits skyldiga till brott. Med ett beslut om lagföring avses i statistiken fällande domslut i tingsrätt eller lagföringsbeslut utanför domstol, det vill säga av godkänt strafföreläggande eller meddelad åtalsunderlåtelse. Ordningsbot som utfärdats av polis eller tull som också är en typ av lagföring inkluderas inte i statistiken, men redovisas separat.
Huvudobjekt i statistiken är lagföringsbeslut. En enskild person kan lagföras vid flera tillfällen under ett år. I statistiken redovisas en lagförd person för varje enskilt lagföringsbeslut som denne står för under referensperioden. Detta betyder att om flera personer ingår i samma lagföring redovisas varje person som en enhet för sig i statistiken.
Statistiken omfattar samtliga fällande domar i tingsrätten, oavsett om domen vunnit laga kraft eller överklagats till högre instans. Detta innebär att ett fällande domslut i tingsrätten som ändrats till frikänts i högre instans kommer att ingå i statistiken över lagförda personer. Huvudparten av domsluten har vunnit laga kraft. Personer som efter ett frikännande i tingsrätten har fällts för brott i högre instans ingår inte i statistiken.
Strafföreläggande som medför böter eller villkorlig dom kan utfärdas av åklagare för brott där böter ingår i straffskalan. I statistiken redovisas dock endast strafförelägganden som godkänts av den tilltalade. Statistiken omfattar sedan år 1999 samtliga meddelade åtalsunderlåtelser.
Underlaget till statistiken bygger på de uppgifter som registreras vid Sveriges åklagarkammare och domstolar. Uppgifter om domar levereras elektroniskt till Brå från Polismyndigheten som samlar in dessa uppgifter via domstolarnas verksamhetssystem Vera. Uppgifter om meddelade åtalsunderlåtelser och utfärdade strafförelägganden levereras på elektronisk väg till Brå genom åklagarnas ärendehanteringssystem Cåbra.
På Brå granskas de inkomna uppgifterna innan statistiken sammanställs.
Statistiken redovisas per kalenderår. Redovisningsperioden avser tiden för beslut om fällande domslut i tingsrätten eller åklagarens beslut om att utfärda strafföreläggande eller meddela åtalsunderlåtelse.
Statistiken över personer lagförda för brott indelas efter typ av brott och påföljd, strafftid, utdömda böters art och belopp samt lagföringarnas regionala fördelning.
Brottsredovisningen i statistiken omfattar samtliga rikstäckande författningar, såväl brottsbalken som brott mot specialstraffrättsliga författningar. I lagföringsstatistiken ingår därmed även brott som inte redovisas i statistiken över anmälda brott. Det gäller då framförallt vägtrafikbrott och andra lindriga bötesbrott.
Klassificeringen av brott utgår ifrån de lagrum (författning, kapitel, paragraf, stycke etc.) som tillämpats i lagföringen och grundar sig således helt på den gällande lagstiftningen. Uppgifter om omständigheter kring brottet, som till exempel offrets kön eller relation till gärningspersonen ingår därför - till skillnad från statistiken över anmälda brott - inte i redovisningen. Försök, förberedelse, anstiftan och stämpling av brott redovisas i lagföringsstatistiken sammantaget med de fullbordade brotten.
En person kan i en och samma lagföring dömas för flera brott. I statistiken redovisas brotten i lagföringarna enligt huvudbrottsprincipen. Denna innebär att redovisningen sker enligt det brott i en lagföring som har den strängaste straffskalan. I de fall en lagföring rör flera brott med samma straffskala, väljs slumpmässigt ett av dessa brott som huvudbrott i redovisningen. I tolkning av statistiken bör man betänka att huvudbrottsprincipen ger en underskattning av lindrigare brott. Vid jämförelse brott mellan olika år eller perioder bör även vara uppmärksam på förändringar i olika brotts straffvärde eftersom det kan påverka redovisningen av huvudbrott.
I statistiken redovisas de påföljder som utdömts i domsluten och som godkänts i strafförelägganden. Eftersom flera påföljder kan utdömas i ett och samma lagföringsbeslut redovisas, i likhet med brottsredovisningen, endast den så kallade huvudpåföljden i statistiken över lagföringsbeslut. Detta innebär att endast den mest ingripande påföljden (huvudpåföljden) i domslut där det förekommer flera påföljder redovisas. Huvudpåföljden väljs enligt rangordningen fängelse först och "påföljdseftergift" sist. Ett undantag gäller för de domar där det förekommer referenser angivna mellan brott och påföljd. I de fall en viss påföljd refererar till ett brott som utgör huvudbrott i domen kommer denna påföljd att väljas som huvudpåföljd, även om det i domen förekommer en annan mer ingripande påföljd.
Lagföringsbesluten indelas i statistiken efter ålder och kön och antalet tidigare lagföringar. Åldersredovisningen utgår från de lagförda personernas uppnådda ålder vid tidpunkten för lagföringsbeslutet. Tidigare belastning definieras i statistiken som samtliga tidigare lagföringsbeslut (domslut, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse) under en period om tio år före beslutsdatumet för den i statistiken redovisade lagföringen.
Från och med 2015 års statistik redovisas den regionala lagföringsstatistiken utifrån region. Denna indelning ersätter den redovisning efter län som gällde fram till 2014. Under slutet av 2014 skedde en omorganisation av Åklagarmyndighetens verksamhet. Denna förändring ledde till att landets åklagarkamrar delades in i sju åklagarområden. Varje åklagarkammare arbetar normalt mot en närliggande utvald tingsrätt. I statistiken innebär Åklagarmyndighetens förändring att redovisningen av den regionala statistiken från och med 2015 års statistik sker utifrån sju regioner;
Statistiken indelas även efter åklagarmyndighet och tingsrätt.
Statistik över personer lagförda för brott har förts sedan 1830-talet. Åtskilliga förändringar inom rättsväsendet har skett under åren. Nedan följer en sammanställning av några förändringar inom rättsväsendet och av statistikrutiner sedan år 1975 som i större eller mindre grad har påverkat statistiken över personer lagförda för brott. Det finns även andra faktorer som påverkar jämförbarheten och tolkningen av statistiken. Från och med år 1987 redovisas endast godkända strafförelägganden som är utfärdade under statistikåret. Tidigare redovisades samtliga strafföreläggande som utfärdats under ett kalenderår oavsett de godkänt eller inte. Effekten av ändringen är att något färre strafförelägganden redovisas jämfört med perioden före år 1987.
Sidan senast uppdaterad: